av Fredrik Danelius och Kjell-Åke Sjölander
Albrecht Dürer, självporträtt (1498).
Vad tänker du på när du hör Nürnberg? Många tänker nog på Nürnbergrättegångarna (1945-49), där krigsförbrytare ställdes inför rätta efter Andra världskriget. Vissa tänker kanske på den nazistiska partidagarna i Nürnberg som glorifierades av Leni Riefenstahl i den uppmärksammade filmen Viljans triumf (Triumph des Willens) (1934). Nürnbergborna själva tänker säkert hellre på sin berömda korv, Nürnberger Rostbratwurst, och stadens store son, konstnären Albrecht Dürer.
Om du flyger till Nürnberg landar du på Albrecht Dürer-flygplatsen.
Albrecht Dürer den yngre, född 21 maj 1471 i Nürnberg, var en tysk målare, grafiker, matematiker och konstteoretiker. Med sina målningar, teckningar, kopparstick och träsnitt räknas han som en av renässansens främsta företrädare. Han föddes som det tredje barnet av arton, varav endast tre uppnådde vuxen ålder, i äktenskapet mellan Albrecht Dürer den äldre, en framgångsrik guldsmed som 1455 kom till Nürnberg från Gyula i Ungern, och Barbara, född Holper, dotter till guldsmeden Hieronymus Holper.
Kopparsticket Apokalypsens fyra ryttare (1498).
Dürer började sin yrkesbana som guldsmedslärling i sin fars verkstad. Från 1486 till 1490 fortsatte han som målarlärling hos konstnären Michael Wolgemut i Nürnberg. Under 1490-talet vistades han periodvis i Italien och i Nederländerna där han fann viktig inspiration. Från cirka 1500 hade han en egen alteljéverkstad i Nürnberg. Från 1512 var Dürer hovmålare, först hos den tysk-romerske kejsaren Maximilian I, senare hos dennes efterträdare Karl V. Albrecht Dürer dog den 6 april 1528 efter en kort tids sjukdom. Han ligger begravd på Johannisfriedhof i Nürnberg.
Den helige Hieronymus i vildmarken (1496).
Dürer anses vara den som uppfann etsningskonsten. Han arbetade med både kopparstick och träsnitt. Både som etsare och målare använde han ofta bibliska motiv. Två kända kopparstick är Apokalypsens fyra ryttare (1498) och Riddaren, döden och djävulen (1513). Bland hans målningar märks Rosenkransfesten (1506) och De fyra apostlarna (1526).
Att en av Dürers mest kända teckningar, Bedjande händer (cirka 1508), skulle bli ett populärt tatueringsmotiv 500 år senare hade han säkert inte kunnat föreställa sig.