Denna Blogg är har som strävan att vara så lite personligt politisk och efter förmåga så neutralt bevakande som möjligt. Men ibland blir helt enkelt mer begripligt om som ett kommenterande tillåts för att göra begripligt antagandena i en analys.
Detta är en kommentar, läs kritiskt.
Genom att Arimin Laschet den osäkert sittande ordförande i CDU i går krävde att det skulle göra ett avgörande i CDU:s partistyrelse igår. Efter sex timmar blev resultatet en framtvingad tydlig majoritet i denna församling. Detta då partiets inre strid kommer hindra en nödvändig mobilisering, bland annat för det säkert många ungdomar till att lämna CDU. Inte heller kan man tänka sig ett entusiastiskt uppklistrade av Armin Laschet affischer i Bayern.
Att det så tydligt enade die Grünen fått en oväntad enhet just bakom sin kvinnliga kanslerkandidat är deras nu ännu större styrka än tidigare.
I synnerhet som Robert Habeck trots större erfarenhet och en större medietalang stiger åt sidan för Annalena Baerbock som kanslerkandidat. Ingen man är sur på detta utan alla stödjer sin valda ledare och troligt kan de locka många kvinnor som gärna ser en kvinnlig kansler med små barn som kansler i Tyskland. Ett Tyskland där dagis inte är en självklarhet.
Någon splittring lär inte vara märkbar bland die Grünen nu. Att välja ledare som är kvinna är här även politiskt för att understryka att emancipation och jämställdhet ska tas på allvar av partiet.
Det är dessutom så att Robert Habeck redan visat hur han kan samarbeta och lyfta andra i kompromisser, och han står med säkerhet fullständigt på Annalena Baerbock sida.
FDP försökte som kontrast ha en partisekreterare som var kvinna och låtsas att de inte var så kvinnofientliga. Det höll i ett par månader och hon fick besviket avgå. FDP har ingen som helst förnyelse av sitt program och kommer gå ett katastrof val till mötes. Tidigare gick CDU:s missnöjda väljare till FDP i år är det troligt att betydligt fler går till die Grünen.
Det är inte troligt att SPD kommer att kunna bjuda motstånd och Olaf Scholz bli kansler. Naturligtvis är hans egen övertygelse om kompetens och erfarenhet SPD:s brist på ett förnyat program samt partiledningens vänster preferenser och bristen på kontakt med fackföreningsrörelsen vara den soppa som kommer att förhindra SPD att ens komma över 17 procent i valet.
Die Linke är efter åratals inre strider som kostat slitit ner deras främsta politiker Sarah Wagenknecht alltmer ett irrelevant parti nära fem procent gränsen, utan någon reell chans att få större inflytande i Bundestag. Självförvållat förfall som på ett sorgligt sätt fått dem att svika samtliga ståtliga och vackra ideal.
Naturligtvis är det oerhört svårt vid en stor valseger för die Grünen att få ihop en hållbar regering. Varken CDU eller SPD är särskilt villiga och FDP extremt svårt att samarbeta med. SÅ även om valet kommer att ge die Grünen avsevärd makt har de inte kraft till en egen majoritet och regeringsbildningen kommer att vara minst sagt smärtsam.
Ärade läsare, detta är en personlig krönika. Den brister i redovisad fakta men förhoppningen är att de här långa linjerna ska vara intressanta nog än en samling detaljer.
Kommenterar emotses med glädje, särskilt kritiska. I synnerhet om någon detalj av faktiskt karaktär talar emot dessa tankar, så är det bara en glädje att få då min egen position är radikal eftertänksamhet vilket innebär att varje analys är en pågående längre process och dessa rader en början till en djupare förståelse av politiken i Tyskland – som den rimligen kan gestaltas efter valet i september.
Jag har förstått att det seglat upp inre konflikter i Die Grünen, att många medlemmar tycker att partiet normaliserats för mycket, blivit för ”ofarligt”. Kanske skulle ett långt gånget kompomissande med andra regeringspartier bli svårt att hantera inför kommande val. I det perspektivet vore det kanske bättre med en regering under Laschet med en mindre högprofilerad roll för de gröna?
Die Grünen är i det närmaste ett liberalt parti. Daniel Cohn-Bendit har betecknat dem som de nya urbana moderna liberalerna vars hemvist snaras är den politiska mitten. Det finns grupper som är missnöjda med den nuvarande inriktningen men de har inte stort stöd eller betydelse.