av Fredrik Danelius och Kjell-Åke Sjölander
När han var som bäst var Horst Hrubesch en mardröm för försvararna att möta. Stor och stark och dessutom vig i luften.
Horst Hrubesch – smaka bara på namnet! Här pratar vi ingen nippertippa. Här har vi en rivig kraftkarl som inte viker ner sig. Ingen småväxt anfallare av spansk typ som dribblar sig fram. Utan en murbräcka som forcerar försvaret i klassisk tysk stil. ”Hart wie Krupp Stahl” för att använda ett uttryck som begagnats i mindre hedersamma sammanhang.
Hrubesch är bördig från Hamm i Niedersachsen. Han spelade för flera klubbar innan han nådde sitt zenit i början av 1980-talet som ”centertank” (ett gammalt kommentatorsuttyck för hans typ av spelare som sällan kommer till bruk nuförtiden) i Hamburger SV och i Västtysklands landslag.
Hrubesch gjorde många av sina mål med huvudet, vilket förklarar smeknamnet Der Kopfballungeheuer (ungefär Nickmonstret).
Främst på meritlistan finns EM-guldet 1980 då han avgjorde finalen mot Belgien med två mål och VM-silvret 1982 (då Italien vann). Han vann också Europacupen 1983 med HSV och blev tysk mästare med samma klubb 1979, 1982 och 1983. Efter spelarkarriären har Hrubesch varit tränare för flera klubblag, bland dessa de tyska Rot-Weiss Essen, Wolfsburg, Hansa Rostock och Dynamo Dresden. Han har också tränat Tysklands U21-lag och damlandslaget.
Idag är han tillbaka i ledarstaben för Hamburger SV. Vid sidan av fotbollen är han en hängiven sportfiskare och förekommer ofta i media numera i den rollen.
Hrubesch, idag entusiastisk sportfiskare, reflekterar över sin fotbollskarriär i en dokumentär från NDR 2019.